sexuell frustration eller bara ensamhet?
Ja det säger väll en hel del egentligen.
Sitter o funderar på om det är bara ensamhet man känner eller om det även är sexuell frustration eller det helt enkelt är samma sak i detta fall.
Har varigt singel i ett par år nu och trivs ej som detta.. detta har då medfört med att jag inte haft sex på väldigt länge och saknar det lika mycket som en relation i säg.
Dock funderar jag på om det är jag som omedvetet har valt bort något seriöst då jag inte vågat i risk för att bli bränd när hon får reda på att jag är transsexuell eller om det helt enkelt inte funnits någon som verken jag tänt på eller som har tänt på mig..
Tror inte jag kommer komma fram till något svar i det hela men hoppas nu att jag kan ändra på detta.. är mer öppen om vem jag är och trivs med det.. hoppas även kunna hitta någon som älskar mig för den jag är och den jag vill bli.. och då kommer att vilja vara med mig under tiden och in i evigheten.. ja hur löjligt det än låter så tror jag på evig kärlek..
Sen den sexuella biten… visst har man saker man gillar o så men det måste man ju komma fram till med den man ska ha sex med om och vad den tycker om och sedan kompremissa..
Man kan ju ha sex utanför relationer med men det har inte hänt det heller.
Djupa tankar men vet ej om jag verkligen kommer fram till något…
xoxo
Hej! Läser om dina funderingar..det är inte "bara" frustration. Sex, kärlek och gemenskap vill vi alla ha, även om du nu sitter i en "sits" som du inte vet hur du ska hantera vid en ev. relation.Jag tror och hoppas att även du ska finna detta när tiden är mer mogen för dig. Tänker varmt och mycket på dig samt önskar dig all lycka och kärlek.
läste det du skrivit, och jag kan förstå det du känner. Jag känner också ganska mycket frustration över att det ska vara så svårt att hitta en tjej eller kvinna som vi ge mig detjag gillar när det gäller sex. Du ska se att det ordnar sig på alla plan för både dig och mig
En sen kommentar, men så blir det när man hittar en intressant blogg över ett halvår efter att den startats.
Sex, närhet och intimitet är mänskliga behov men inga rättigheter. De flesta verkar dock ta för givet att det är något alla får, bortsett från påven, hans polare i Vatikanen, munkar, nunnor etc (människor som valt celibatet av exempelvis religösa skäl).
Jag tror det är svårt att föreställa sig hur det känns att inte få dessa behov tillfredställda utan att ha upplevt det.
Jag sitter själv fast i ett celibat jag inte tycks kunna ta mig ur och har så gjort i över sex år nu, min mörkaste hemlighet, ingen som vet vem jag är känner till min stora skam.
Tur att nätet finns och är hyggligt anonymt, annars hade jag fått bära hemligheten helt ensam.
